Jag har fött två barn i Stockholms läns landsting – en på hösten, en på våren. Båda gånger var jag sista mamman att få plats på förlossningen. Båda gånger drog vi en lättnadens suck för att vi fick plats, och ett styng av magont i efterhand vid tanken på den som kom efter. Som att det inte fanns nog med saker att oroa sig över behövde jag även vara orolig över platsbristen, över personalens arbetssituation. Det borde ALDRIG vara en fråga för någon huruvida den ska få plats när det är dags att föda!
All tacksamhet till den suveräna personalen som förtjänar bättre än dagens stressade och pressade förlossningsvård.
Inskickat av Elinor