Jag önskar att hela förlossningsvårdens vårdkedja hänger ihop. Att en barnmorska följer en under tiden på mvc, förlossning, bb och eftervård.
Jag önskar att vården individanpassades och att man lyssnade på kvinnan själv. Det är helt sjukt att det är antalet centimeter min livmoder är öppen som avgör om jag får komma in på förlossningen eller inte. Det borde vara min egen upplevelse och behov av stöd och trygghet som avgör.
Jag önskar att alla krämpor man har pga graviditet slutar normaliseras! Det är också normalt att ha ont när man bryter ett ben eller att kräkas när man är magsjuk men då behöver man inte jobba och det finns behandlingsmöjligheter. Bara för att det är vanligt behöver det inte vara normalt.
Jag önskar att eftervården skulle vara självklar. Att man inte behöver fightas för att få den vård man behöver! Att man följs upp ordentligt och regelbundet av vården till dess att kroppen återhämtat sig ordentligt.
jag önskar att man fick stanna på bb så länge man själv upplever att man behöver och att det vore en självklarhet att alla partners får stanna med din nya familj.
Jag önskar att vården slutar vara rädd för att skrämma upp kvinnor genom att presentera fakta.
Jag önskar att man blev bemött och behandlad som en myndig och tänkande människa av alla i vårdkedjan, uska, bm som läkare.
Inskickat av Emily Wallstedt