Jag födde min dotter i april och jag hade en enorm tur när jag kom in. Jag behövde få sömndos för att kunna sova pga smärtan av värkarna. Det fanns ingen plats på förlossningen, men på BB fick vi ett enkelrum. Och vi hade turen att vi kunde stanna där tills det satte igång ordentligt. All personal var professionella med ett gott bemötande. Vi fick komma tillbaka till förlossningen efter mitt vatten gick och jag inte stod ut med smärtan längre. De hade då lugnt på förlossningen. Det var en hemsk förlossning, men personalen var jättebra. Jag fick ingen direkt förlossningsskada, men tre kärl sprack vilket ett fick sys då jag blödde mycket. Min dotter kom ut kl 02 på natten och vi fick stanna och sova då det fortfarande var rätt lugnt på avdelningen. Vid åtta på morgonen blev vi skjutsade till BB, jag bad om rullstol då jag fortfarande var totalt slut, hade väldigt ont och mådde inte alls bra. På ett och ett halvt dygn hade jag sammanlagt ätit en halv potatis, en smörgås och en kexchoklad pga illamående och smärta. När vi kommer fram till BB så frågar sjuksköterskan hur jag mådde och jag svarade att jag inte alls mådde bra och hennes respons var “hit kommer mammor som är friska och mår bra”. Barnmorskan som var med kommenterade inte. Sjuksköterskan fortsatte med att säga att dem inte har många läkemedel tillgängliga. Och att om det gick för verksamheten kunde man kanske få stöd med bebisen om ens man inte fick stanna. Redan där kände jag mig väldigt utelämnad. Sen vid läkarkontrollen så mådde vår dotter inte så bra så hon blev inskriven på neo och då blev jag helt utskriven. De skickade med smärtstillande tabletter för några dagar. I allt som hände och att jag fortfarande var utmattad, hade ont, hade svårt att gå, att sitta, så fungerade inte min hjärna riktigt hur allt detta påverkade mig. Sista dagen på neo så ville jag prata med förlossningen för att bara fråga om rutinerna och det sorgliga är att efter förlossningen, om man inte har förlorat massor med blod eller annat allvarligt så är man “frisk” och ska kunna sköta sitt nyfödda barn själv. Nu hade vi tur i oturen att hamna på neo så min man var hos oss 24 timmar om dygnet. Och i vårt fall så behövdes det. Jag var så dålig, det tog flera dagar innan jag började må lite bättre, men tog veckor innan jag ens har kunnat sitta ordentligt och kunna bära mitt barn under längre stunder. Detta har inget med personalen att göra. De var verkligen toppen! Det har med våra politiker att göra, att inte tillräckligt med resurser ges till vården. Det är pga dem att barnmorskor är tvungna att säga upp sig och att man då gör lösningar som inte är bra. Man pratar mycket om inför själva förlossningen, vilket är oerhört viktigt, men ingenting tas upp om eftervården. Jag fick till svar att man bara behöver få vila upp sig ett dygn efter förlossningen sen mår man bra igen. Detta kan stämma i många fall, men inte i alla. Och verkligen inte i mitt fall. Man trodde åtminstone att man kunde få fortsatt vård/hjälp på bb. Detta är något man måste förändra! Den känslan att vara övergiven var inte kul. Efter den långdragna och smärtsamma förlossningen med den oerhört jobbiga eftertiden så jag blivit väldigt förlossningsrädd. Detta är inte rätt. Prata inte om att vården fungerar bättre, för så är det inte. Verkligheten är att det snarare är mycket sämre
Inskickat av M