Under hela min graviditet och förlossning var personalen tryggheten när osäkerheten och rädslan var som störst. Min graviditet var normal, men med vissa komplikationer som drabbade min hälsa utöver det vanliga. Jag hade valt en landstingsdriven mödravårdscentral. Jag trivdes bra med min barnmorska och med avdelningen. Det jag inte var beredd på var att mödrahälsovården inte hade ultraljud i den egna verksamheten, utan att det sköttes av en helt annan aktör som jag inte alls hade valt. Detta gjorde att ultraljud genomfördes av en privat aktör vars verksamhet endast är att genomföra fosterultraljud. För min del, som hade besvär som krävde ultraljudsundersökning för mer än att bara kontrollera fostret, ledde det till att den privata aktören inte kunde hålla koll på helheten, både barnets och min hälsa. Det blev ett parerande mellan mvc och ultraljudskliniken. Akuten, sängläge i flera dagar, penicillin och ofattbar smärta i mitten av graviditeten. Till slut bestämde läkaren på mvc att jag skulle fortsätta mina ultraljud på Södersjukhuset istället. Förlossningen gick bra med barnmorskor och läkare som, trots en uppenbart pressad arbetssituation med bl a platsbrist, gjorde att jag och barnet alltid mådde bra och blev väl omhändertagna. För det har jag återkommande tackat både dem och andra för. Efterkontrollen genomfördes enligt tidsplan, men jag blev hänvisad att vända mig till en gynekologisk mottagning för uppföljning av de komplikationer jag erfarade i sammanband med graviditeten. Min slutsats av den här erfarenheten var att personalen verkligen sliter, på mvc och på sjukhusens förlossningar, och att både vi patienter och personalen skulle må bättre av fler anställda i vården. Personalen måste få bättre arbetsvillkor och miljö. Utöver detta är jag mycket kritisk till den vårdmarknad som blivit av hela förlossningskedjan. Att det kan vara lukrativt att ha ultraljudskliniker, utan att ha helhetsansvaret för den gravida kvinnan. Mitt val i vårdvalet var sekundärt, det var marknadens val att kunna få göra snabba ultraljud utan ansvar som var det viktiga. Stockholms läns kvinnor behöver en sammanhållen vård, med personal som följer med en från graviditet, till förlossning och en kvalitetsbaserad eftervård. Och personalen i landstinget behöver fler kollegor, bättre arbetsmiljö och bättre arbetsvillkor.

Inskickat av Talla