Var enormt förlossningsrädd. Men allt gick bra Och min första förlossning gick snabbt. Så snabbt att personalen knappt hann med. Hälsade bara hastigt på min tilldelade barnmorska. Sedan fick vi klara oss rätt själva och krystvärkarna drog snart igång. Men det förstod jag inte förens den fantastisk undersköterskan kikade in. Då blev det bråttom att hitta en barnmorska som hade tid. Vår son hamnade kort på neo och barnläkarna höll oss kvar några extra nätter för övervakning. Jag tyckte det var så skönt att få vara kvar, men jag märkte på personalen på förlossningen att dom tyckte att vi bara tog upp plats för andra. Jag fick en positiv upplevelse, men främst därför att det gick så lätt. Trots att jag vet att det var en stressig kväll på förlossningen (ja, en nämnde att det hade varit hektiskt), så var personalen fantastisk i sitt bemötande.
Inför min andra förlossning oroar jag mig för att vi ska få stressa in och sen skynda oss därifrån. Jag vill kunna pusta ut i lugn och ro och kunna stanna en natt oavsett om jag känner att jag behöver, även om jag är omföderska och allt gått bra. Jag vill också kunna åka in tidigt för att kunna landa i den pågående förlossningen. Jag vill inte sitta i en bil med intensiva värkar. Jag vill känna att personalen har tid för mig både under och strax efter. Jag vill inte bli påskyndad och jag vill också hinna få tid för sådant jag vill, så som att bada. Jag skulle gärna vilja föda i vatten.
Jag ser inte att en sjukhusförlossning kan leva upp till mina förväntningar på hur jag önskar ha det, därför planerar jag för, och hoppas att jag får, föda hemma nästa gång.
Inskickat av Natalie