När första barnet föddes var det genom en långdragen igångsättning. Vattnet gick en kväll så vi åkte in för kontroll, väl på plats trodde personalen inte att det var det som hänt och eftersom värkarna avtagit skickades vi hem. Under natten tilltog värkarna och det hjälpte inte med alvedon eller bad så efter några timmar åkte vi in igen. Vi den nya undersökningen kunde barnmorskan känna bäbis hår och kunde konstatera att vattnet visst hade gått. Vi blev inlagda för igångsättning på morgonen eftersom jag hade badat. Tyvärr blev det en långdragen förlossning där jag kände mig helt övergiven av personalen och ingen trodde på att epiduralen bara fungerade på ena sidan kroppen. Jag minns bara den förlossningen med ångest. Det hela slutade också med en sfinkterruptur och eftervården har varit ett skämt. På BB fick jag ingen hjälp med smärtlindring utöver alvedon/ipren trots mycket smärtor, man sa att det inte fanns något mer att ta till. Jag drabbades av en depression som tagit mycket lång tid att återhämta mig ifrån, de fysiska menen verkar jag få lära mig leva med. Jag vågade inte bli gravid igen utan att vara garanterad ett planerat snitt. Tog kontakt med vården där det dröjde månader innan jag ens hamnade i kö för samtal eftersom man “tappade bort” min remiss från MVC tre gånger så jag fick ringa och trycka på. Väl där var det inga problem att bli beviljad snitt ändå och för ett par veckor sen fick jag mitt andra barn. En helt annan upplevelse, så lugnt och man togs på allvar och fick bra hjälp med smärtlindring. Även eftervården gällande såret har varit mycket noggrann med flera kontroller trots att det inte varit några komplikationer.
Inskickat av Maria