Alla har nog hört att som förstföderska tar en förlossning i regel lång tid. Det är ingen ide att åka in förtidigt då blir man hemskickad. Det vi fick höra på alla kurser var i princip bit i hop så länge du kan, för som förstföderska kommer de ta lång tid.
Jag vaknade 23.00 och hade sammandragningar o mens verk light.
Men va säker på att det va på gång. Så gick upp och gjorde allt klassiskt bada, duscha, alvedon osv. 02 vaknade mannen och undrade vad jag pysslade med. 02.30 kände jag lite mer men inte så farligt va fortfarande på mens verk nivå. Men kände en stark känsla av att barnet vad Påväg ut o det ej var långt kvar. Kan än idag ej sätta fingret på varför jag kände så.
Ringde in 03 till förlossningen. Dom sa att nej nej det är inget på gång än du kan prata o verkar ej påverkad. Men jag stod på mig och sa jo det är på gång jag vill ha en kontroll!
Eftersom dom hade en ovanligt lugn natt fick jag komma in. 03.30 är vi inskrivna och fick ett rum jag skulle göra ett urin prov o bytta om.
Men min man sa nej det går inte ungen e Påväg det är hon säker på.
Fick en undersökning efter lite prata med dom och var då öppen 10cm.
45 min senare är vårt barn fött.
Idag vågar vi ej skaffa fler barn. Just för vi är rädda det går fortare med nästa och att vi ej blir tagna på allvar. Jag har en hög smärttröskel så jag hade aldrig ont och kunde kommunicera fullt ut genom hela förlossningen vilket gjorde att ingen tog oss på allvar.
Inskickat av J