Både vid första och andra graviditeten bävade jag inför förlossningen. Skräcken att inte kunna ha kontroll på situationen, eller sin egna kropp och att bara hänga med på den vågen var väldigt påfrestande. Hela graviditeten hängdes upp på vad som kunde hända under förlossningen, och främst vad som kunde gå fel. Jag var rädd för allt möjligt som att bli placerad i korridoren, att bli hemskickad, skickas iväg till ett annat sjukhus, inte hinna in i tid, att det skulle vara underbemannat både vad gäller barnmorskor och specialistvård, hur lång tid förlossningen skulle ta, hur ont det skulle göra, hur närvarande personalen skulle vara och hur barnet skulle må. Jag va också orolig för hur jag skulle må efter förlossningen. Inför första förlossningen lyssnade jag mycket på andras tankar kring smärtlindring och valde att inte ta någon smärtlindring på grund av rädsla för komplikationer. Inför andra förlossningen råddes jag till att läsa på om smärtlindringen som fanns tillgänglig. Jag valde då att använda mig av smärtlindring vilket gjorde att jag upplevde min andra förlossning som helt fantastisk. Jag kunde fokusera på ett helt annat sätt och kunde kommunicera bättre med både min partner och med barnmorskan som fanns där för mig till 100%. Barnmorskan arbetade utifrån mitt förlossningsbrev och såg till att det blev som jag önskade. Det gjorde att jag kände mig trygg och att jag hade kontroll över situationen.
Inskickat av En mamma